.

Innan jag åkte hit till USA var jag så himla nervös för hur jag skulle klara av språket. Nu när jag nästan har varit här i en och en halv månad så har jag knappt ens tänkt på det. Folk här förstår att du inte kan språket lika bra som de och tar hänsyn till det. Men man kommer in så himla snabbt i det att man knappt ens hinner reagera på det. I början hade jag det aningen svårt för att skriva uppsatser men nu flyter det på nästintill lika fort som när jag skriver på svenska, men bara nästan. Det är klart att det kommer upp ord eller saker man inte förstår och då är det bara att fråga. Bättre att fråga och verka dum än att inte förstå och vara dum!

Hände dock en ganska rolig sak när jag hade geology-lab där vi sitter i en datasal, då det var en sak jag inte riktigt förstod hur vi skulle göra. (Vi höll på att göra grafer i excel, är ju ingen mästare på det precis!) Så jag kallade på läraren (vikare) och han fick förklara vad jag skulle skriva. Då säger han att jag skulle skriva en kod som innehöll olika tecken och ni som har suttit vid en amerikansk dator vet att de inte sitter på samma plats som det svenska tangentbordet. Så jag var först tvungen till att leta upp var dem satt och kunde sen fortsätta med nästa. Kan förklara att han tittade aningen konstigt på mig då jag inte visste var dem fanns. Saken var ju så att jag inte hade berättat att jag var från Sverige. Han trodde antagligen att jag var helt inkompetent och aldrig suttit vid en dator, haha.