.

Inte nog med att skolan är igång med test och liknande så saknar jag min älskling så sjukt mycket! Jag visste att det skulle vara svårt för oss båda att vara ifrån varandra men inte så här svårt. Älskling, du är mitt liv! Men jag vet ändå att jag har tagit rätt beslut, och det står jag för! Detta är en chans jag bara får en gång i livet medan jag kommer ha älskling vid min sida hela mitt liv!
Annars rullar allting på här som vanlig, har mina två första test imorgon. Är dock inte så övertygad på att det kommer att gå så bra då jag inte har fått mina böcker än. Eller rättare sagt, inte hämtat dem än. Dem kom nu ikväll så imorgon ska jag gå och hämta dem. Kan bli intressant och se vad det blir för böcker, har nämligen själv ingen aning. Nä, nu ska jag fortsätta att plugga en stund sen blir det sängen!

Idag har jag haft mina första lektioner, Effective Public Speaking och Enviromental Geology. Lite svårt att hänga med då jag har missat några dagar men förhoppningsvis kommer jag snabbt ikapp dem andra. Har dock inte fått mina böcker än då dem har glömt att beställa dem men antagligen skulle dem komma imorgon. Får hoppas på det bästa! Imorgon väntar två nya lektioner, Latin American History (Fråga mig inte varför jag läser denna. Jag var helt enkelt tvungen för att alla andra historie-klasser var fullsatta) och Microeconomics.


Mitt schema är på måndagar, onsdagar och fredagar: 10.00-10.50 Public Speaking och 11.00-11.50 Geology.
På tisdagar och torsdagar: 9.30-10.45 Microeconomics och 12.30-1.50 History.

Än så länge gillar jag verkligen mitt schema, då jag hinner med träningen hur bra som helst!

Nu har jag äntligen kommit tillrätta här i Cincinnati. Torsdagen då jag åkte är antagligen den värsta dagen i mitt liv. Att vara tvungen till att säga hejdå till den man älskar mest i hela världen vill man inte vara med om, trust me! Det var inte heller särkilt lätt att säga hejdå till mina föräldrar men det är sådant man måste göra.. Resan gick bra men som älskling redan har skrivit så hade jag problem med mina väskor. De kom inte förrän fredagkväll, men bättre sent än aldrig! Torsdags natt sov jag hos Liz då jag inte hade varken mina väskor eller någonting till sängen.

Fredag morgon var det dags för första träningen, dock fick jag simma själv då jag inte hade blivit godkänd att simma med teamet än då man måste göra ett physical test och lite smått och gott. Hela fredagen gick jag runt med Randy, våran assistant coach, och anmälde mig för klasser och göra en hel del annat. Ni ska få se mitt schema snart!
Fredagkväll åkte jag, Liz och Stephanie till Target för att köpa massa saker till mitt rum. Foton på rummet kommer komma upp här så fort som möjligt. Kan erkänna att jag har varit väldigt dålig med kameran.. Måste bättra mig!

Lördagmorgon började med min första träning med laget och oj vad jobbigt det var. Jag har ju inte tränat sen i tisdags och att jag fortfarande var jetlaggad gjorde ju inte saken bättre. Klockan 12 var det dags för football, den första matchen jag någonsin har varit på. Vet inte riktigt om jag gillade eller rättare sagt ifall jag fattade matchen rätt. Men det var iallafall roligt att se hur stort football är här! På eftermiddagen var det en slags invigning för oss freshmen med lekar, dans och annat roligt och på kvällen var det fest med nästintill alla i laget!

Idag (söndag) har varit en riktigt slappedag. Jag har fixat lite på rummet, köpt internetkabel och varit på IKEA och köpt, förhoppningsvis, de sista viktiga grejerna till rummet.

Nä, nu är det nog dags för sängen för det är morgonträning imorgon. Har förresten mina första klasser imorgon, är faktiskt aningen nervös men jag är säker på att det kommer gå bra!

Hoppas ni har det bra hemma, jag saknar er en hel del! <3

freshmen girls

Hellu Alla,
Johan som skriver åt Charlotte.

Efter lite bekymmer med väskor osv, så är Charlotte äntligen framme i cincinnati! Hon får berätta mer om sitt äventyr själv när hon får möjlighet!

Charlotte, Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Det kommer alltid att vara vi två! Det enda som oroar mig med din resa är min räkning på mobiltelefonen! Jag längtar så till när du kommer hem i jul, kan du gissa varför? xD

"Your skin 
Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
And you know
You know I love you so 
You know I love you so"
Coldplay - Yellow  (Vår låt kanske?)

Jag är föralltid din!
//Johan

Nu är allt nere i mina två stora rosa väskor. Om cirka 6 timmar går planet, NERVÖST! Hör av mig när jag är framme och berättar att jag lever.

PS. Jag har världens bästa vänner, ni vet vem ni är! <3

Jag har ju glömt att visa Teddy! Min nalle som jag fick av älskling som ska få följa med mig till USA. Hur söt är han inte?

Har nu börjat lägga fram kläder som jag ska ha med mig. Det känns helt overkligt att jag åker i övermorgon. Men jag tror definitivt att det är bra för mitt psyke att allting har skett så snabbt på sista tiden så att jag inte hinner att tänka på att jag snart ska lämna tryggheten här i Limhamn. Det finns fortfarande en del att göra innan jag åker men det är små saker såsom att skicka iväg några mejl, annars är allt finito! Tänk så länge som jag har kämpat med detta och nu har allting löst sig!!
Ikväll blir det till att träna sista gången med gruppen här hemma och att ta med simgrejerna hem. Vad konstigt det känns att skriva så, haha!
Tillbaka till packningen...

Har nyligen kommit hem från ett dygns vistelse i Stockholm med älsklingen. Hade bokat tid på Ambassaden idag kl. 9 imorse men var där en halvtimme tidigare. Kom därifrån kl. 11.30.. inte så kul! Det som var skönt var iallafall att jag fick mitt visum idag istället för att behöva vänta på att det ska komma på posten inom en veckas tid.
Ikväll blir det till att boka biljett!! Återkommer när den är bokad och jag vet när jag åker :)

Det är nu den viktiga planeringen börjar. När jag ska packa, vad jag ska packa, när jag ska köpa de sista nödvändiga sakerna, när jag ska gå till banken och samtidigt kunna umgås med familj och vänner det sista som går. Idag ska jag iallafall leka med Elnaz men hon får dock följa med på lite uppdrag som måste göras idag. Present till älskling måste också inhandlas då han fyller 20 år nästa söndag (27sep). Och självklart ska jag köpa med mig godis till dig Liz, du behöver inte oroa dig! Med bra planering löser sig allt!

Liz, är det förresten något speciellt godis du vill ha?

För en kvart sedan ringde det dörren och där stod en glad liten kines i FedEx kläder och frågade efter Charlotte Nilsson. Tog snällt emot kuvertet och skrev på. MITT I-20 HAR KOMMIT!!!! (Det är tillåtet att skriva femtioelva utropstecken när man är glad!) Sitter just nu och kollar igenom bunten papper + en katalog. Ambassaden är nu bokad till måndag och jag åker dit med älskling. Sen är det bara bokningen av flyget kvar. Kan gissa på att jag kommer åka nästa helg!!
Oj, vad det börjar kännas verkligt nu.. Lite obehagligt faktiskt men ack vad kul det kommer bli!

Mitt I-20 har fortfarande inte kommit... Börjar bli otålig nu och humöret påverkas ganska rejält utav detta. Tur är det iallafall att jag är lättroad och blir snabbt på bra humör när jag ser/hör något roligt! Jag är helt enkel en glad människa! Har till och med fått höra att folk inte riktigt känner igen mig när jag är ledsen/sur då jag nästintill aldrig är det. Borde nog ändå ta det som en komplimang?!

Imorse var det träning kl 6 med löpning, land/styrka och sprint-simning på schemat. Passet började med att jag  skulle försöka överleva löpningen, då jag mycket väl kände av att jag har varit sjuk. Iallafall, på vägen tillbaka på rundan mötte jag en tjej på en cykel som utbrister " Ååh, vad duktig du är!". Kände hur ett leende på mina läppar började spridas och plötsligt kändes löpningen betydligt lättare. MER KOMPLIMANGER ÅT FOLKET!

Är det så att vi kvinnor är födda på detta vis?

Har tillbringat hela helgen med älskling i deras stuga. Skönt att kunna slappna av och slippa tänka på all stress här hemma.

(Älskar förövrigt min nya kamera som jag fick av älskling i 20-års present. Den är AWESOME!)

JAG HAR BLIVIT GODKÄND AV NCAA!!! Äntligen, det var verkligen på tiden. Åååh, vad jag känner mig lättad. Nu är det bara att få mitt I-20 och sen upp till ambassaden, sen är jag iväg! JAAA!

Nu börjar jag bli arg. Arg och ledsen. Jag har fortfarande inte blivit "godkänd" av NCAA Eligibility Center vilket innebär att jag inte kan få mitt I-20 som i sin tur leder till att jag inte kan få mitt visum till USA. Det är egentligen meningen att jag ska befinna mig i Cincinnati den 15 september för orientation och liknande men det kan jag ju glömma helt. Nu när jag kommit så här långt i loppet vill jag ju inte snubbla på mållinjen och förlora allt. Jag kommer att klara det och det kommer att lösa sig, på ett eller ett annat sätt.. Men vägen dit är jobbig!

Då har även jag blivit sjuk, jag som alltid lyckas hålla mig undan från det. Sitter iallafall hemma hos älskling nu och väntar på att han ska komma hemma från jobb (läs: spelar ps3). Har lyckats att bli rejält hes på köpet, så jag känner knappt igen min egen röst. Det är ganska illa faktiskt.
Hittade nyss en bild på oss som var tagen för ganska exakt ett år sedan. Vi ser sjukt små ut!

Har egentligen inget speciellt att skriva om, ville bara säga:

Igår fick jag mina sista 20-års presenter av Johans syskon + respektive. Hade verkligen ingen aning vad jag skulle få, men oj vad glad jag blev. Kan ni gissa vad jag fick? Två cd-skivor, en med The Fray och den andra Coldplay! :D

(Jag borde ju kunna göra reklam för The Fray med tanke på mina pose-kunskaper)

Vart sjutton tog sommaren vägen? Det känns som att all värme bara försvann huxflux. Vädret kan väl iallafall förvana att hösten kommer? Det som är bra med hösten iallafall är att man FÅR sitta inne en hel dag i soffan och kolla på film med pojkvännen. Och det är precis vad vi ska göra ikväll, wiie :)

Igår var jag och sprang ett lopp på 5km i Pildammsparken. För att sammanfatta det kort så borde jag hålla mig i vattnet, det är där jag gör bäst ifrån mig och trivs som bäst. Men iallafall, efter loppet kände jag en smärta i ljumsken och tänkte att det bara berodde på att jag ansträngt mig men idag när jag vaknade upp hade jag lika ont. Tänkte inte mer på det utan begav mig till träningen klockan sex, sprang 4 km, körde landträning och simmade lite i hoppbassängen. Kände smärtan hela passet men körde på så gott det gick. Detta har resulterat att det gör ont i ljumsken nu till och med när jag går. Antar att det är någon slags sträckning eller liknande så nu gäller det att bara vila. Men vid det här laget känner jag min kropp ganska väl och jag vet att lika fort som smärtan kom, kommer den att försvinna!

Ni vet att man alltid säger att en stor mängd av någonting, kan vara vad som helst, blir äckligt om det samlas på ett och samma ställe. Till exempel en kattunge är ju hur söt som helst medan 100 kattungar blir motbjudande. Jag har dock kommit fram till att jag absolut inte skulle blivit äcklad av djungelvrål i massor! Tänk er ett hel valv (typ som Farbror Joakim i Kalle har) fyllt med djungelvrål och ligga och simma (läs: äta) i det. Hur underbart hade inte det varit? :D